Fotograf: Juha Varrela
Celastrina argiolus, holly blue (eng.)
Tosteblåvingen är en av våra nio vanliga blåvingearter. Dess klarblå färg framhävs av vingarnas bleka undersidor. Man upptäcker inte alltid fjärilen, eftersom den ofta trivs på hög höjd. Men den besöker ivrigt också gårdsplanens planteringar.
Hur ser tosteblåvingen ut?
Tosteblåvingen är en liten fjäril, som kan förväxlas med de blåvingearter som flyger senare på sommaren. Hanen och honan ser klart olika ut. Hos honan finns ett större mörkt område på framvingespetsarnas ovansida – hos hanen är vingarnas ovansida i sin helhet klarblå.
Var och när kan man träffa på tosteblåvingen ?
Tosteblåvingens tidiga flygtid på våren är ett bra kännetecken som skiljer den från våra övriga blåvingar. Arten är allmän, men den upptäcks inte alltid, eftersom fjärilen tidvis trivs på hög höjd.
Tosteblåvingen är en allmän art i södra och mellersta Finland, som under 2000-talet har blivit allmännare även i norra Finland. Den varierar dock kraftigt i antal. Under goda år kan man se många fjärilar, men under dåliga år bara ett fåtal exemplar.
Tosteblåvingen påträffar man i en mängd olika miljöer, såväl på mycket fuktiga platser som på torra moar. Oftast möter man den längs skogsvägar, i skogs- och åkerkanter, på åssluttningar och myrar, men man ser den också i parker och trädgårdar.
Tosteblåvingen flyger från våren till försommaren. De första exemplaren börjar flyga redan i april, men den bästa flygtiden infaller från mitten av maj till mitten av juni. Under varma somrar utvecklas ofta en andra generation, som flyger från juli till september.
Larvens viktigaste värdväxter är brakved och getapel. Arten övervintrar skyddad av en puppa.
Hotar något tosteblåvingen?
Inga negativa förändringar har observerats i tosteblåvingens status och arten behöver inga skyddsåtgärder.
Varför skulle tosteblåvingen vara en bra nationalfjäril?
Den här klarblå vårens budbärare är en av våra allmännaste blåvingar. Man upptäcker inte alltid fjärilen, eftersom den ofta trivs på hög höjd. Men den besöker ivrigt också gårdsplanens planteringar.
Utbredning
Kartorna är ritade utgående från gjorda observationer. Ju mörkare grön färg, desto fler observationer. De svarta strecken beskriver skillnader i hur vanlig arten är i olika delar av landet, utgående från gjorda observationer. De gröna punkterna är separata fynd som kompletterar det egentliga, större utbredningsområdet. Arten kan alltså förekomma regelbundet kring en enskild punkt.
Kartritare: Janne Sinkkonen. Kartorna är publicerade i Suomen päivä- ja yöperhoset – maastokäsikirja (Silvonen, Top-Jensen, Fibiger).