Aspfjäril

Fotograf: Juha Varrela

Limenitis populi, poplar admiral (eng.)

Aspfjärilen fångar alltid ens blick. Den hör till Finlands största dagfjärilar – den lättjefullt glidflygande honan kan man till och med förväxla med en fågel. Aspfjärilen sänker sig ofta ned från trädtopparna till grusvägar för att suga upp fukt, men på blommor trivs fjärilen just inte.

Hur ser aspfjärilen ut?

Aspfjärilen är en stor art, som bara kan förväxlas med skimmerfjärilarna. Honan är i medeltal större än hanen och dess vita teckningar är större än hanens. Honan ser därför inte lika svart ut som hanen.

Var och när kan man träffa på aspfjärilen?

Aspfjärilen är ganska sällsynt och lokalt förekommande. De största förekomsterna finns i sydöstra och östra Finland, men på 2000-talet har arten blivit allmännare och spritt sig till gränsen till Lappland. Förekomsten varierar mycket från år till år. På de bästa förekomstplatserna ser man aspfjärilar regelbundet under flygtiden, till och med flera exemplar samtidigt och tiotals under hela sommaren.

Aspfjärilen lever främst i skogstrakter. De bästa platserna är friska grandominerade skogar som genomkorsas av grusvägar och där det finns mycket asp. Arten påträffas för det mesta på skogsvägar och i skogs- och åkerkanter men i viss mån även i övriga lantliga miljöer och ibland till och med i förorter.

Aspfjärilen flyger under högsommaren från midsommar till slutet av juli.

Larven lever på asp. Den övervintrar som liten inne i ett hoprullat blad ute i spetsen av en gren av sin värdväxt.

Hotar något aspfjärilen?

Aspfjärilens status i Finland har varierat mycket sannolikt beroende på klimatet. Arten var försvunnen hos oss under 1960- och 1970-talet, men eftersom den under den senaste tiden blivit vanligare behöver den inga skyddsåtgärder.

Varför skulle aspfjärilen vara en bra nationalfjäril?

Fjärilen ger ett majestätiskt intryck då den lättjefullt glider fram i det finländska sjölandskapet. Den är en av våra mest imponerande dagfjärilar.

Utbredning

Kartorna är ritade utgående från gjorda observationer. Ju mörkare grön färg, desto fler observationer. De svarta strecken beskriver skillnader i hur vanlig arten är i olika delar av landet, utgående från gjorda observationer. De gröna punkterna är separata fynd som kompletterar det egentliga, större utbredningsområdet. Arten kan alltså förekomma regelbundet kring en enskild punkt.

Kartritare: Janne Sinkkonen. Kartorna är publicerade i Suomen päivä- ja yöperhoset – maastokäsikirja (Silvonen, Top-Jensen, Fibiger).