Fjärilarna i Finland

Mer mångformiga än man tror

Fjärilarna är en av de största organismgrupperna både i Finland och globalt. I Finland har påträffats 2591 fjärilsarter, av vilka över 2 300 bedöms ha en fast förekomst här. De här etablerade arterna finns här hela året, och det är bland dem som vi nu söker en nationalfjäril för Finland.

De flesta förknippar ordet fjäril i första hand med en dagfjäril. Den här uppfattningen är ändå ganska vilseledande eftersom bara fem procent av våra fjärilar (121 arter), är dagfjärilar. Största delen av fjärilarna är så kallade nattfjärilar och största delen av dessa är i farten under andra tider av dygnet.

Till de fjärilar som typiskt rör sig om natten hör nattflyna (i Finland ca 530 arter), mätarna (ca 310 arter) och mottfjärilarna (ca 200 arter). Bland vecklarna (ca 400 arter) och stävmalarna (ca 500 arter) finns också många nattaktiva arter, men ännu fler av dessa är i farten strax före solnedgången eller genast efter soluppgången. Andra artrika fjärilsfamiljer med arter som flyger speciellt vid soluppgång eller solnedgång är dvärgmalarna (ca 70 arter), styltmalarna (ca 100 arter) och spinnmalarna (ca 100 arter).

Förutom familjerna varierar också arterna mycket i storlek och färgsättning. Våra minsta arter (dvärgmalarna) har en vingbredd på bara 0,4 centimeter, medan de största arterna (bl.a. ligustersvärmaren) mäter nästan 10 centimeter mellan vingspetsarna. När det gäller färgsättningen är särskilt de nattaktiva arterna ganska anspråkslösa (bruna eller grå). Men även bland dessa hittar man vackra färggranna arter, såsom de giftiga björnspinnarna och de metallglänsande fransmalarna.

Fjärilarnas ungdomsår

Ett annat viktigt faktum när det gäller fjärilar, som man sällan är medveten om, är att även under sina ”ungdomsår”, alltså under ägg-, larv- och pupptiden, är fjärilen lika mycket fjäril som under sin ”ålderdom”, det vill säga som fullbildad. Utan dessa tidiga utvecklingsskeden skulle det inte kunna finnas fullbildade fjärilar.

Av fjärilens utvecklingsstadier är ägg- och puppstadiet passiva, och fjärilens ”tillväxt”, (utveckling) sker i ägget eller i puppan. Under larvstadiet och som fullbildad rör sig fjärilen aktivt. Under larvstadiet har fjärilen två centrala ”uppgifter” att växa och lagra energi för sin tid som fullbildad. Den fullbildade fjärilen har som ”uppgift” att föröka sig och honorna skall dessutom producera ägg i en miljö som är lämplig för larven.

Roll i ekosystemet

Fjärilarnas roll i ekosystemen är viktig och mångsidig. För många kärlväxter är fjärilarna viktiga pollinerare, men en ännu större roll har fjärilarna som reglerare av växternas tillväxt och populationer. Det här sker genom att fjärilslarverna äter av växternas olika delar och därigenom begränsar växterna tillväxt och fröproduktion. För många rovlevande djur, såsom insektätande fåglar, fladdermöss, skalbaggar och trollsländor, utgör fjärilarna å sin sida en mycket viktig näringskälla. Fjärilslarverna är dessutom mycket viktiga som värddjur för ett stort antal parasitsteklar och parasitflugor. För mänskan är många fjärilar, såsom äppelvecklaren och tallmätaren, skadliga, eftersom de som larver äter nyttoväxter. I det stora medför ändå fjärilarna klart mera nytta än skada för mänskan. Utan fjärilar skulle vår omgivning vara mycket annorlunda, betydligt mindre mångformig och sannolikt betydligt mer utmanande för mänskan att bebo.

Fjärilarna som indikatorer på naturens tillstånd

Fjärilarna är betydelsefulla som naturindikatorer av tre orsaker. Fjärilarnas artantal är stort, arternas biologi och förekomst är tillräckligt känd och som andra gradens indikatorer reagerar de mycket känsligt på förändringar i växtligheten i sina livsmiljöer och/eller förändringar i klimatet.

Det var genom förändringar i fjärilsfaunan, speciellt bland de så kallade småfjärilarna, som man först blev medveten om hur hotade de solvarma sandmarkernas ekosystem är och i hur hög grad livsmiljöer som mänskan skapat, såsom vissa flygfält, vägrenar och banvallar, blivit de sista tillflyktsorterna för de torra markernas arter. Om förekomsten av hotade fjärilsarter är koncentrerad till ett visst område, indikerar detta nästan alltid att här också i betydande grad förekommer hotade arter ur andra organismgrupper, vars krav på livsmiljö motsvarar kraven hos de hotade fjärilsarternas larver. Eftersom man känner fjärilarnas larvers levnadsvanor rätt väl, är beaktandet av deras krav på livsmiljö ofta en central fråga då man planerar skötseln av torra solvarma marker och även ängar.

Fjärilarna och klimatförändringen

Även vid uppföljningen av klimatuppvärmningens effekter är fjärilarna en speciellt viktig organismgrupp. Hos en betydande del av fjärilarna, speciellt nattflyna och mätarna, är larvernas beroende av vissa värdväxter inte stort, och därmed är klimatet i praktiken den enda faktor som reglerar dessa arters utbredning i mellersta och norra Europa. För den här delen av fjärilsfaunan har de två senaste årtiondenas ökning av värmesumman under växtperioden lett till stora förändringar i utbredningen.

Arter som ur vårt perspektiv är sydliga har spritt sig i betydande grad mot norr. Ett extremt exempel är aspskimmerfjärilen (Apatura ilia), var utbredningsområdes nordgräns för 20 år sedan fanns i södra Lettland och numera cirka 800 kilometer längre norrut i Nordkarelen. På motsvarande sätt har arter som ur vårt perspektiv är nordliga dragit sig tillbaka norrut. Detta har dock skett något långsammare eftersom populationerna försvinner med en viss fördröjning. Som extremt exempel på en art som dragit sig tillbaka mot norr kan nämnas den grå blåbärsfältmätaren (Entephria caesiata), vars södra gräns för artens allmänna förekomst på 20 år förskjutits från sydkusten till Kajanalands södra delar, det vill säga 400 kilometer norrut.

Viktigare än extremfallen är dock att se helheten, att hela vår fjärilsfauna idag är en helt annan än den var för tjugo år sedan, både i fråga om artsammansättning och hur talrika de olika arterna är. Sannolikt kommer med tiden den ökning av medeltemperaturerna som redan ägt rum att förorsaka motsvarande förändringar inom andra organismgrupper och därmed i naturen som helhet. Det här sker dock långsammare eftersom arterna i dessa grupper sprider sig och minskar i antal långsammare än fjärilarna.

Text: Jari Kaitila

Översättning: Magnus Östman