Svavelgul höfjäril

Fotograf: Juha Varrela

Colias palaeno, moorland clouded yellow, palaeno sulphur, pale arctic clouded yellow (eng.)

Den svavelgula höfjärilen är den vanligaste av våra fem höfjärilsarter. Den här kraftfullt och snabbt flygande fjärilen är utbredd i hela landet, ända upp i fjällen. Fjärilen trivs på myrar och kärrängar, men man hittar den även på vägrenarnas blommor flera kilometer från närmaste myr.

Hur ser den svavelgula höfjärilen ut?

Fjärilen är medelstor och kan förväxlas med de andra höfjärilarna. Hanen och honan ser olika ut. Hanens vingar är på ovansidan klargula, honans vitaktiga. Färgerna syns inte då fjärilen är i viloläge eftersom fjärilen då alltid slår ihop vingarna ovanför kroppen.

Var och när kan man träffa på den svavelgula höfjärilen?

Den svavelgula höfjärilen är kraftfull och snabb flygare. Fjärilen rör sig på stora områden och kan ses även på vägkanternas blommor flera kilometer från närmaste myr. Den svavelgula höfjärilen är den vanligaste av våra fem höfjärilsarter. Den är utbredd över hela landet, ända upp i fjällen.

Den svavelgula höfjärilen är tämligen sällsynt och fåtalig. Den är påträffad i hela landet, men vanligast är den på myrmarker och den varierar i antal från år till år. Vanligtvis ser man den i enstaka exemplar, men på lämpliga lokaler kan tiotals exemplar ses under en dag.

Den svavelgula höfjärilen lever på myrar med tvinvuxna tallar. Ibland besöker den även omgivande områden, vägrenar, skogsgläntor och trädesåkrar, mer sällan gårdsmiljöer.

Den svavelgula höfjärilen flyger på högsommaren, i allmänhet från början av juni till mitten av juli.

Larvens värdväxter är odon och ibland även blåbär. Den halvvuxna larven övervintrar.

Hotar något den svavelgula höfjärilen?

Den svavelgula höfjärilens populationer har minskat speciellt i södra och mellersta Finland till följd av att myrarna dikats ut.

Varför skulle den svavelgula höfjärilen vara en bra nationalfjäril?

Myrarnas allmänna dagfjäril är en färgklick i hela landet.

Utbredning

Kartorna är ritade utgående från gjorda observationer. Ju mörkare grön färg, desto fler observationer. De svarta strecken beskriver skillnader i hur vanlig arten är i olika delar av landet, utgående från gjorda observationer. De gröna punkterna är separata fynd som kompletterar det egentliga, större utbredningsområdet. Arten kan alltså förekomma regelbundet kring en enskild punkt.

Kartritare: Janne Sinkkonen. Kartorna är publicerade i Suomen päivä- ja yöperhoset – maastokäsikirja (Silvonen, Top-Jensen, Fibiger).